Singulariteten

När en människa väljer att öppna pandoras box och trilla handlöst ner i den djupa avgrund av lögner, agendor och bedrägerier som har pådyvlats mänskligheten under (troligtvis) miljontals år så gör hon det med risk för att drabbas av galenskap. När jag själv öppnade denna ”box” för några år sedan så visste jag inte riktigt vad jag gav mig in på. Jag kunde inte för min värld tro att det var så illa ställt vad gäller hela vår existens. Vi har manipulerats via alla agendor tänkbara. Jag går inte in på detaljer kring bedrägeriet i detta inlägg, utan det finns att läsa för dem som har intresse av en större sanning och visdom – den som söker skall finna.

Detta ”uppvaknande” har resulterat i att jag som individ har blivit mer och mer isolerad då mycket av det som pågår i samhället numera (för mig) framstår som inget annat än meningslös bröd och cirkusunderhållning, vilket gjorts tillgängligt för att distrahera människan från existensiell frågeställning. Konsensus har blivit att det är mycket enklare och behagligare att gömma sig i flocken och där tillsammans ockupera våra sinnen med triviala meningslösheter snarare än att ta individuellt ansvar vad gäller sitt egna liv och nuvarande existens. När majoriteten deltar i samma ockuperande distraktioner så behöver ingen heller ifrågasätta dess genuinitet och autenticitet. Vad är vi så rädda för att eventuellt hitta kan man undra? För även om jag har balanserat på en tunn tråd mellan att hålla mig mentalt balanserad eller tappa greppet under resans gång, så känns det ändå som att jag har fått en förklaring på varför denna värld är så sanslöst obegriplig och sinnessjuk. Mycket förklaringar kring denna orimlighet faller på plats när man börjar förstå vad som pågår på detta existensplan. Att fortsätta låtsas som att det är naturligt att leva som vi gör är för mig numera helt omöjligt, jag kan inte göra mig själv den orätten. Det vore som att omfamna ett destruktivt självbedrägeri. Aldous Huxley pin-pointar denna observation av sinnessjuka i mänskligheten med nästintill skrämmande träffsäkerhet:

 

aldous_huxley__c9erklrvwaaon8c__large

 

”There will be no distinction between human and machine, real reality and virtual reality”

    /Ray Kurzweil

Jag tror vi nu står inför det största skiftet i mänsklighetens historia. Det är här och nu det avgörs. Nu måste varje enskild individ välja mellan individuell frihet eller att hamna under total kontroll. Transhumanism och singularitet är agendan som nu rullas ut i media och via respekterade vetenskapsmän och ”filantroper”. Man vill med denna agenda skaffas sig större kontroll över våra tankar och på så vis skapa ett kollektivt hive-mind där enskilda, individuella åsikter och uttryck inte kommer att vara önskvärda. Gränsen mellan människa-maskin är tänkt att i sinom tid suddas ut helt och hållet, dvs man vill helt släcka den andliga elden i människan. För de individer som väljer denna i mitt tycke destruktiva riktning, så finns det nog ingen återvändo. När dessa individer väl har gett sitt medgivande är det således oåterkalleligt. Vi står vid det vägskälet där vi antingen väljer att bli absolut kontrollerade eller där vi väljer att omfamna naturen – den sista autentiska och analoga utposten. Digitaliseringen av människan har beskrivits av Barbara Marciniak som ”the fall of man”. Det tycker jag är ganska talande och får således avsluta detta inlägg. Det är nu upp till var och en av oss att ta ställning – vilken verklighet vill vi manifestera?

 

Kom ihåg detta;

Vi är inte mekaniska, vi är inte maskiner, vi är spirituella/andliga varelser, och det kan en maskin/robot aldrig någonsin uppnå, oavsett vad herr Kurzweil tycks inbilla sig när det kommer till hans skeva bild av singularitet. Det är tydligt att denna akademiska människa är livrädd för det som kallas ”döden”. Den som inte vill eller kan närma sig de andliga dimensionerna, blir således en mycket fattig människa.

 

maxresdefault

 

Leave a Comment